Inte trodde jag att en nykastrerad hund kunde vara sååååå överpigg! Redan på eftermiddagen i tisdags (ca ett dygn efter operationen) så var hon extremt uttråkad, superpigg och hade ingen lust att ligga still och vila. Och sen dess har det hållt på… Hon försöker göra allt annat än att ligga still så man får stänga in sig med henne i ett rum och där är vi. Jag sitter med henne i knät framför datorn, lägger henne bredvid mig i vardagsrummet och försöker få henne att ligga snällt i köket. Men får hon chansen försöker hon rymma både upp för trapporna och upp i soffan, vilket hon absolut inte ska!

Promenaderna består av tomtkissningar, eller korta korta promenader upp och ner längs gatan (vi bor för närvarande hos mina föräldrar för just tomtens skull). Men Ottilia tycker att det är dödstrist att gå så kort, så nu går hon jättelänge och håller sig bara för att hon vet att hon får gå in så fort hon gjort det hon ska. Bara kopplet kommer fram går svansen som en propeller och hon vet inte hur lycklig hon kan vara av att få komma ut! Mitt i detta übertrök så ska man dessutom gå med en dumstrut på huvudet större delen av tiden! Hur förjävligt är det inte egentligen?! Men hon tar så snällt ut ilskan mot mig och går emellanåt till något hörn och surar ordentligt.

Jag tycker så synd om henne för hon gillar verkligen inte detta just nu och hon skulle nog göra vad som helst för att slippa vara still. Men jag är bara glad att hon är så pigg som hon är och såret verkar läka väldigt fint. Om en vecka blir hon av med stygnen, så jag hoppas att man kan hålla henne någorlunda still under den tiden.