Som sagt, ÄNTLIGEN är min Minoru färdig! Vi har ju varit ett gäng tappra sömmerskor som tillsammans via KarinOttilias Sew-along-blogg har sytt samma mönster från Sewaholic, Minorujackan!

Grundmönstret är en rätt sportig jacka, men eftersom sportjackor är något jag har i överflöd (läs hundjackor) så kändes det onödigt. Först var jag inne på en jeansjacka och letade frenetiskt efter tyg som skulle passa, men ju mer jag letade desto mer fastnade jag för ulltyg. Dessutom så behövde jag en ny höstjacka, så varför inte slå två flugor på smällen?

Sagt och gjort! Jag var duktig nog och sydde en provmodell i et lakanstyg för att få koll på om storleken skulle passa.
Det var tur det för den skulle bli alldeles för liten med det tygval jag gjort. Så det var bara att börja om igen och rita av hela mönstret i en ny storlek. Jag kan nog säga att tygvalet och mönsterritandet var det som tog mest tid för att göra denna jacka!

När jag väl kom igång med själva jackan så flöt det på väldigt bra. Några saker fick sprättas och göras om, men jag gav mig fasen på att det skulle gå och att det skulle bli fint, för att lägga ner en månad på att sy en jacka, dessutom inte särskilt billig jacka, skulle definitivt resultera i en jacka jag ville använda!

Sammanlagt från mönsterinköp till färdig jacka har det tagit lite över en månad, men det är det klart värt! Är riktigt nöjd med resultatet!

Här kommer en liten bildkavalkad och lite beskrivning på hur jag gjort…
Utsida i varm men tunn och smidig ull. Vindslå och fickor med inspiration från fantastiska Linas blogg. Knapparna är gråmelerade och passar med övriga intrycket. Kragen kapade jag ner 2 cm eftersom jag tyckte originalet var lite för hög.

Baksidan av jackan hade i originalmönstret endast en resårkanal, men jag ville ha mer strikt look på min jacka och lade till ett skärp som sitter ihop med två knappar mitt bak. Hela resårkanalen är alltså dold av skärpet.

Originalmönstret har inga ytterfickor, men det ville jag ha. Velade länge och väl mellan sidsömsfickor eller stolpfickor, men jag gillade verkligen Linas förklaring på stolpfickorna, så såna fick det bli! Tror jag sydde 5 stycken provmodeller först innan jag vågade mig på riktiga jackan. Ska inte ens nämna hur många fula ord det flög för att det blev så knöliga resultat… smiley Men slutresultatet på jackan blev jag jättenöjd med och även placeringen!

Ärmarna kortade jag av 4 cm då jag tyckte de var väldigt långa. Såhär i efterhand kanske det inte var så jättesmart då jag tenderar att gå och dra i dem, men de ser inte korta ut i alla fall. Eftersom originalet hade en resår i mudden och det skulle bli alldeles för tjockt med mitt tyg så valde jag att ta bort resåren helt och göra mudden helt rak. Istället satte jag ett enkelt manschettband med knapp ovanpå sömmen.

Insidan – min absoluta favoritsida! Det här tyget föll jag för direkt och det är så uppiggande och underbart! Det är ett asieninspirerat satintyg med rosmönster. Det var så självklart att det skulle bli min insida och med den strikta utsidan känns insidan som en total överraskning när man öppnar den. Dessutom är den liten tjockare än vanligt jackfoder, vilket är bra för kalla höstdagar…

Min sista lilla detalj och ändring från grundmönstret. Istället för två fickor med kardborre, så bytte jag ena mot ett blixtlås i matchande färg. Så riskerar jag inte att tappa bort allt jag äger och har… Dessutom vart det ett bra ställe att fästa obligatoriska Beckorell-märket… smiley

Fler bilder går att hitta under “Smått och gott” i menyn till vänster.

Summerat måste jag säga att jag är otroligt nöjd med min jacka och har faktiskt lite svårt att förstå att det är jag som skapat den! Jag som hittills bara sytt yttepyttiga hundkläder och börjat lite på barnklädersfronten. Och att jag faktiskt stod ut och höll fast vid att vara petnoga genom hela projektet och inte gav upp halvvägs!

Det kommer garanterat att bli flera Sew-along projekt för min del! Kanske t.om en till Minoru, men det får i så fall bli ett projekt till ett annat år…